Tulla (Shetland sheepdog) är Carolines hund (min dotter). Hon kommer från Kennel Pomking i Oskarström.
Tulla är Carolines älskling och hela familjens kelgris.



Det är sååååå mysigt när hon kommer på morgonen och kollar om vi har vaknat,
och även när man ligger i soffan framför tv:n kommer hon och gosar.
När vi köpte Tulla fick vi höra att sheltie inte tycker om att bada. Va då??????
Våran Tulla drar sej då inte för att ta sej en simtur. (Kan det bero på att vi har flatte i familjen??)

Hon är en så ``otroligt söt och go liten hund´´, och vi älskar henne verkligen av hela vårt hjärta............
Men den här lilla underbara krabaten har.................."lite FÖR MYCKET egen vilja"  



Tulla är en tuff och snabb liten tjej och hela hennes liv består endast av bus, 
lek eller att hitta på något rackartyg.



``Om vi ska börja inomhus´´.
Hon älskar sin kompis Max, dom leker och busar och även sover ihop ibland.
Tulla älskar "Kattmat" och "Kattlådan" som för henne är en stor delikatess......USCH!!!!!



``Så fortsätter vi utomhus´´.
Vi vet inte riktigt vad som händer med henne när hon kommer ut,
det växer liksom ut små horn ur skallen på henne.
Tyvärr är hon alltför nyfiken på vilt. (Det spelar ingen roll om det flyger eller går).
Om hon är lös vid dessa tillfällen så är det helt omöjligt att få tag på henne,
även fast Caroline verkligen har lagt ner stor energi på att träna lydnad, agility, åkt på läger
och aktiverat Tulla på alla sätt och vis, så har det inte hjälpt.
Tulla har tyvärr en alldeles för stor jaktlust.

Det fick vi se när för första gången Caroline och Tulla skulle starta i Dalslandscuppen.
Det är en inofficiell  lydnads tävling för alla klubbar i Dalsland.
Hon startade i kl.1 och det gick jättebra för henne, tills dom kom till sista momentet -hoppet-.
Tulla hoppade så fint och stack raka vägen in i skogen (det var något som rörde sej där).
Det blev uppehåll i tävlingen och vi var flera som försökte att få tag i henne,
men icke.........efter några timmar blev hon fast.
Detta var ju förstås ledsamt för Caroline, men i all  besvikelse så  var dom  väldigt duktiga
och  deras lag vann den ``Lilla Dalslandscuppen´´



Eftersom det helt enkelt inte går att få bukt med hennes jaktlust, så har vi henne nu alltid
kopplad. Tävlandet och träningen i Lydnad och Agility är helt nedlagd.
Vi har varit på en inoff. utställning med henne i Uddevalla.
Hon fick en helt strålande kritik, domarn bara älskade henne, han sa att han aldrig sett så
vackra rörelser på en sheltie förut, hon bara svävade fram.
Domarn gav Tulla en enastående fin kritik, pussade och kramade om henne.
Men tyvärr är hon i en alldeles för stor storlek, det visste vi om så vi kan inte ställa ut henne.
Men det var kul att få höra hennes omdöme. 

Så nu är Tulla våran familjehund  med koppel på. Och även fast man svurit över henne och varit
fly förbannad på henne, så byter vi inte ut henne för allt smör i småland.
Hon har en fastklistrad plats i vår familj, kommer alltid att förbli.
Vi har skaffat oss fårnät för att stängsla in trädgården med, vi vill ju att hon ska få lite frihet
med `uppsikt´. Detta är även för alla våra hundars säkerhet, vi har nämligen fått varg som är
otrevligt nära inpå oss. Skulle aldrig förlåta mej själv om något skulle hända våra fyrbenta vänner.

Här kommer ett litet Tulla popperi från -07